Ja, jag tror jag driver mej halvt till vansinne! Finns det inget sätt och stänga av denna oerhörda längtan? Det är det enda jag tänker på! Har varit relativt lugn under graviditeten och ganska medveten om att det utsatta datumet inte är ett garanterat datum, men så fort det var den 20e så hände nått. Mitt vanligen skitdåliga tålamod vart utomordentligt frånvarande och kaos har brytit ut i mitt huvud!
Kan man studsa ut en barn? Har studsat vanligt, bredbent, sidleds, snabbt och långsamt. Inget som gett resultat än. Men småont i magen, illamående och kraftiga sammandragningar har jag. Är det bra? Hm.. kul att alla andra orkar vara positiva och peppa en om att det är på gång. Vad menas egentligen med att det är "på gång"? Att när som helst går vattnet? Värkarna är på gång? Eller att kroppen förbereder sej och att det kan dra igång om ett par dagar? För det är INTE vad en gravid kvinna vill höra. Jag veeeeeet att det kanske är tidigt och börja hetsa upp sej, men nu har jag faktiskt kämpat med det här i 9 månader. Har all rätt i världen och tycka att det är dax nu! Jag vill ha min belöning för alla krämpor, slit och för en oigenkännlig kropp, don't you think?
SUCK! Nu ska vi åka hem till päronen och spela lite Wii och hoppas på att tiden går.. och vattnet med för den delen.. Godkväll!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar