
Om det finns en sjukdom som heter gravidtouretts, så är jag överygad om att jag har den. I alla fall när det handlar om mitt beteende när jag vistas i trafiken och möter andra trafikanter som inte riktigt vet hur man kör. Finns inget jag avskyr mera än folk som sätter sina medtrafikanter i fara, bara för att de har lite bråttom, inget tålamod eller helt enkelt en lite för hetsig gasfot.
Tro mej när jag säger det, jag gör allt jag kan för att behärska mitt språk just nu. De orden som flyger genom mitt huvud när jag tänker på alla incidenter jag varit med om och alla gånger det varit nära en olycka, är INTE fina ord.. Jag skäms nästan lite, för könsord (vilket det faktiskt handlar om) är inte en del av mitt daliga vokabulär.
Visst, jag är en lagerarbetare och svär nog lika mycket som sammanlagt 5 av gubbarna på mitt förra jobb, men inte såhär grova ord. Jag blir nästan lite generad när jag hojtar av ren ilska och hytter med näven och hänger mej på tutan.
Vet inte riktigt vad som framkallat detta, men tror nog att det lilla ömtåliga livet jag bär i min mage har en stor del i det hela.
Eftersom att jag inte kan göra ett skit för att påverka hur andra runt omkring mej kör, så märker jag att jag ständigt är rädd för vad som skulle kunna hända mej och mitt barn när vi är ute i trafiken och kör. Jag kan ju bara ta ansvar för hur jag kör, vilket visserligen är en stor del och kan göra stor skillnad. Men, i alla fall..
För mina allra närmaste så har min "gravidtouretts" mest fört med sej rejäla asgarv och otaliga historier att dra vid släktmiddagar och fester. Antar att man får bjuda på det :D inget jag har något större problem med. Man ska ju inte skämmas, och dessutom är det alltid okej och skylla på hormonerna.. ;) eller vad säger ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar